Ellinor Pettersson

Fram till höstlovet så betyder onsdagar "filmkunskap" för mig, ett ämne som jag inte finner speciellt intressant. Förra onsdagen och idag tittade vi bara på film. Det är läraren som valt vilka filmer vi ska se pga att de har några karakteristiska drag i sig som vi ska lägga märket till. Just och se dom sakerna går inte speciellt bra för mig, har väl i princip inte sett något än så länge som vi borde ha sett... Men men!

 

Det märks även vilken filmsmak läraren har och vad han tycker är bra! Stumfilmer, svart-vitt, slagsmål, gamla filmer, tråkiga filmer och filmer med en handling som normala människor inte fattar!

 

Förra veckan såg vi "Pansarkryssaren Potemkin" som är en rysk stumfilm från 1925. Vad som hände i filmen kan summeras ungefär såhär: slagsmål på båten, slagsmål på land, hela Ryssland gråter över en matros som dog, slagsmål på en trappa, en barnvagn rullar ner för trappan, mer slagsmål, slut!

 

  

Idag så vi "Metropolis" som är en tysk stumfilm från 1927. Den här filmen var faktiskt helt okej. Det var typ den första film vi sett då det faktiskt verkade finnas en handling och filmen verkade gå ut på något.  Den var även bra för att det inte var slagsmål 99% av tiden.

  

Näsat vecka kommer (tro det eller ej) ytterligare en stumfilm (!). En italiensk film som även den är inspelad någon gång på 1920-talet, "Cykeltjuven".

 

Fast jag måste ändå säga att jag tycker det är lite kul att se stumfilmer, eftersom de är från den tid då film var ganska nytt. Det märks att de är gamla och de ser inte ut som film gör idag. Extremt övertydliga rörelser och näst intill gränsen på dåligt skådespel, allt för att väga upp det faktum att tal uteblir. Det är charmigt!